torsdag 9 februari 2017

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Det gick inte som jag planerat det här. I fredags försökte jag ta mitt liv igen men
misslyckades. Jag blev nersövd på iva och de räddade mitt liv mot min vilja.
Men jag lever i alla fall. Och blev inlagd på psyk med lpt igen på söndagen.
Blev körd med handfängsel och fotfängsel mot min vilja till Säter där jag
blev utsatt för ytterligare trauman nämligen bältningar. Inga korta bältningar heller
utan över hela nätter. Där de sa att jag skulle få ligga i mitt egna kiss om jag
behövde gå på toa. Där de gav mig tvångsinjektion med sprutor i rumpan.

Jag förstår inte hur bältning kan vara lagligt. Det är något av det mest hemska
jag varit med om. Det skapar trauman hos människor som redan har stora
trauman. Men vad har jag att säga till om, en liten störd psykpatient som tycker
för mycket. Men jag lever i alla fall, det var mest det jag ville säga. Och jag
är utskriven nu, och ska försöka hålla mig från dumheter. Vi får hoppas att det går bra.

2 kommentarer:

  1. Jag hoppas och önskar verkligen att det kommer bli bra för dig. Att du kan hitta något som får dig att hänga kvar. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du! Jag hoppas också det. Kram

      Radera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram