synen på psykiska sjukdomar i dagens samhälle är ganska fel och sjuk enligt mig.
många antar att man måste vara helt galet nedstämd, inte komma upp ur sängen alls,
bara gråta och bryta ihop hela tiden, att man inte kan ta hand om sig själv. att det syns tydligt
men det gör ju oftast inte det. själva grejen med psykiska sjukdomar är att det inte behöver synas
på utsidan vem som är sjuk, man spelar ett spel
man går runt och ler och skrattar samtidigt som man har ett kaos inombords, man kanske är självmordsbenägen, utan att det syns. man kan inte alltid se vem som är sjuk, vem som är drabbad.
det som är läskigast enligt mig, är att vi är som stjärnor. att vi ser att de lyser, men när vi märker att stjärnan slocknat är det redan försent för längesen, för den har varit död länge. personer i vår värld kan gå runt och vara döda inombords, de kan planera för att gå hem och ta livet av sig utan att någon har vetskap om det.
och när de förstår att de är borta, är det redan försent.
jag vet hur det är att spela spelet. att le, skratta och prata fast du är extremt ledsen, självmordsbenägen och bara mår hemskt. det har varit min vardag så himla länge. ett tag när jag fick gå i skolan fortfarande, så skar jag mig varje gång jag gick på toa, och då gick jag på toa nästan hela tiden, för jag klarade mig inte annars.
alla mina tröjor blev blodiga såklart, men jag hade svarta koftor så det syntes aldrig. det är ganska läskigt faktiskt, för du vet inte, din syster kan vara drabbad av en psykisk sjukdom, din bästa kompis, flickvän, pojkvän, mamma, kusin, lärare, vem som helst. var rädd om de du håller kär, låt de få veta att dem är viktiga för dig, det är ord man vill höra. att man är behövd.
kram
Bra skrivet, håller med.
SvaraRadera